Gyllenskivling

– Hatt välvd till utbredd, gyllenbrun, torr, matt, täckt med ett finkornigt pulver.
– Skivor urnupna till vidväxta, ljusa, snart bruna av sporerna.
– Fot av samma färg som hatten, ofta rynkad.
– Ring bred, uppåtstående, grynig på undersidan.
– Kött vitaktigt med en svag och angenäm doft av bittermandel.

Växer i gräsmattor, diken, parker och kyrkogårdar, ofta på kalkrik och näringsrik mark bland nässlor.

En stor och uppseendeväckande art som anses ätlig i vissa länder, men eftersom lätta förgiftningar är känt så rekommenderas den inte som matsvamp.