Rimskivling

• Hatt som ung nästan klotformad, som äldre välvd till utbredd, rynkad, honungsgul till sämskfärgad, med en tunn silvergrå frostliknande beläggning.
• Skivor vidväxta till urnupna, med ojämt naggad egg, ljust lerbruna till kanelbruna.
• Fot vit till beigefärgad, ovanför ringen med ett vattrat mönster.
• Ring tydlig, vit, ofta trasig.

Kallades förr rynkad tofsskivling. Ätlig och god, men skär gärna bort nedre delen av foten innan anrättning då den blir träig som äldre.

Systematiskt hör nu rimskivlingen till gruppen spindelskivlingar. Den skiljer sig dock från andra arter i släktet genom den tydliga ringen på foten.

Växer främst i barrskog och är vanlig i norra Sverige, men förekommer även i barr- och blandskog och bokskog längre söderut.